Aldrig tvärtom!
Kategori: Allmänt
Som gammal (nåja) hästtjej slås jag ofta av hur användbart mitt fritidsintresse är på en arbetsplats. Speciellt nyttiga är kunskaperna från ridskolan när jag kommer in i klassrummet. För andra hästtjejer/killar är det ingen nyhet att man i ett stall lär sig färdigheter som kommer till nytta vid många olika tillfällen, men för er andra...håll till godo.
Som ridskoleelev får man rida en rad olika hästar som alla har sin egna personlighet och som behöver ridas på sitt eget sätt. Någon är jättekänslig i munnen och någon blir sur om du är för obalanserad och någon är livrädd för spön. Någon har all energi i världen men problem med att använda energin till rätt saker, någon har hittat varenda genväg som går att ta och måste ständigt påminnas om att jobba och den tredje gör allt du ber om så länge du ber på rätt sätt. Du som ryttare måste kunna rida samtliga hästar och anpassa din ridning efter den häst du sitter på just nu. Du får sällan välja varken häst eller övning.
Och precis så är det i ett klassrum med. Jag som pedagog kan inte välja vilka elever jag vill ha i min klass och mitt uppdrag är att undervisa dem utifrån sina förutsättningar. Det är JAG som måste anpassa mitt sätt att undervisa utifrån de elever jag har i min grupp. Inte tvärtom. Aldrig tvärtom. Den dag jag förväntar mig att mina elever ska anpassa sig efter bäddar jag för ett rejält misslyckande.
Tyvärr är det så att det där inte alltid är så lätt. Jag vet vad varje elev behöver men GRUPPENS behov matchar inte alltid behovet hos den enskilde eleven.
Så hur gör jag då?
För mig har lösningen varit att samarbeta och att ha så ”öppna” lektioner/övningar/uppgifter som möjligt. Jag försöker ta fram uppgifter där alla i en grupp kan bidra med något eller där jag kan utmana eleverna på just deras nivå. Och då pratar jag om EN och samma uppgift till hela gruppen. Så fort vi börjar leta efter och kopiera upp special-uppgifter till vissa elever så blir vi berövade av nästan all vår planeringstid på att enbart leta-kopiera-leta-kopiera.
Lägg istället den tiden på EN välarbetad uppgift där alla elever i din grupp kan delta och bli utmanad på just det DEN behöver. Våga grotta ner dig. Går det att arbeta med bara två uppgifter i matematiken? Eler kanske bara en? Vad är det för vits med att räkna uppgift efter uppgift om man ändå inte har förstått vad man gör. Metoden EPA är helt fantastisk. Jobba ensam med uppgiften i 10 minuter, jämför med kompisen bredvid, hur har ni tänkt? Var fastnade ni? Kan ni komma vidare tillsammans. Avsluta med en gemensam genomgång. Få bort fokus från att det är mängden uppgifter som är det viktigaste Och fokusera istället på om du har förstått!
